Blogg

Ett mindre gräsligt samtal om weed. - Hur man diskuterar cannabis utan att bli rökt.

Bilder: Pixabay.com 

 
 

Trots att bilden av cannabis har förändrats hastigt världen över, med legaliseringar i USA, Kanada och vissa EU-länder, så är det fortfarande ett känsligt ämne som kan vara svårt att prata om här i Sverige. Oavsett om det är med en närstående eller i en mer offentlig roll.
Jag tänkte därför dela med mig av en guide i tre steg som gjort mig till en bättre kommunikatör och på så vis hjälpt mig få fram budskap på ett bättre sätt. Guiden är indelad i Förberedelser, Genomförande och Avslut, som var och en har tre delmoment. Den här guiden syftar till talade samtal, men går givetvis att anpassa både till chat och kommentarsfält på social media samt framträdande inför publik.


Förberedelser

  1. Boka tid för samtalet.
    Det kanske låter överdrivet, men kan eliminera många invanda mönster och svar, samtidigt känner samtalspartnern sig inte “attackerad med propaganda”. (och om vi ska vara ärliga, hur många samtal på krogen har faktiskt lett någonvart i den här frågan?).
    Var även noga med att tydligt förklara vad det är du vill prata om. “Cannabis” är ett väldigt stort och känslomässigt laddat ämne, så försök att vara mer specifik. Exempel på detta är: “Varför jag anser att det är viktigt att legalisera cannabis”, “Cannabis medicinska egenskaper” eller “Min relation till cannabis”.
    Välj en lugn plats där båda känner sig trygga och avvara i alla fall 2 timmar för samtalet.

  2. Material.
    Skriv ner stödord och meningar, kanske även en dagordning med de tre viktigaste punkterna att prata kring. Annars är det lätt att samtalet “flyter ut” och alla inblandade går ifrån mötet lätt konfunderade om vad som egentligen sagts. Ta med en dator eller surfplatta där du sparat dina favoritlänkar som bokmärken och som kan agera uppslagsverk när osäkerheter uppstår, eller skriv ut material du vill dela med dig av och ta med. Meddela den du ska prata med om att du kommer göra dessa förberedelser, så att den andra får samma chans till förberedelse.

  3. Näring.
    Förbered och bjud på en trevlig fika, fråga gärna den du ska prata med vad hen önskar. Att prata om känslosamma ämnen kan vara både stressande och utmattande, att ta en liten paus någonstans mitt i samtalet för reflektion och påfyllning av bränsle är en god idé.


Genomför samtalet

  1. Var ödmjuk!
    Gå in i samtalet med ett öppet sinne, ha som mål att lära dig något nytt snarare än att “vinna poäng” i samtalet. Ödmjukhet når man ganska långt med!

  2. Undvik personangrepp.
    Det kan verka självklart för de flesta, men ändå slinker det ut en och annan gliring som i de allra flesta fall infekterar samtalet så pass mycket att det lätt eskalerar till en “pajkastartävling”, och ingen vinner. Om den du pratar med säger något sårande så uppmärksamma detta, berätta att du blir ledsen och varför. Det samma gäller om du själv skulle slänga ur dig något elakt, be om ursäkt och uppmärksamma din samtalspartners känslor.  

  3. Lär känna den du talar med.
    Även om det är någon närstående du tänkt prata med kan det vara bra att lära känna personen. Lättaste sättet att göra det är att be personen prata fritt om sina åsikter och ställningstaganden. Ställ, gärna ovanliga och mer öppna, frågor och LYSSNA på svaret. Skriv gärna ner dessa frågor under samtalets gång och kontentan av svaret. Pratar den du samtalar med när du kommer på den perfekta frågan? Skriv då ner och ställ den vid ett mer passande tillfälle istället för att avbryta!

    När man diskuterar infekterade och svåra frågor som cannabis är det lätt att tillskriva varandra åsikter som den andre inte alls har. Vad säger personen egentligen? Vari ligger dennes oro? Vad kommer informationen ifrån, har du kanske missat någon forskningsrapport eller lagändring?

Avsluta 

  1. Håll tiden.
    Försök hålla en tidsram på 2-3 timmar som max, annars blir det lätt alldeles för mycket information och intryck för att komma ihåg kontentan. Börja runda av en halvtimme innan den tid ni bestämt tar slut.

  2. Slutsatser.
    Vad har ni gemensamt kommit fram till? Har ni enats om något ni tidigare varit oense om? Är ni båda nöjda med samtalet, eller tyckte någon av er att det saknats bitar?
    Ni väljer givetvis själv vilka frågor som är lämpliga att ställa utifrån vilket ämne som valts. Viktigast är att ni båda skriver ner både frågor och svar så att det blir mer tydligt vad ni gjort samt att det varit viktigt.

  3. Nytt möte?
    Vill ni prata mer om saken så är det en god idé att boka in en ny fika redan nu. Kanske behöver ni båda läsa igenom något längre innan ni kan fortsätta, avtala då en tid lite längre fram än ni tänkt att det tar, det kommer alltid oförutsedda saker i vägen. Var försiktig med att sätta tiden så långt fram att ni hinner glömma vad ni pratat om.

Ämnet cannabis kommer vara ett infekterat ämne att diskutera en lång tid framöver, men tillsammans kan vi göra att stigma, myter och konflikter minskar betydligt snabbare.

Nyckeln till detta är till stor del ett tydligare, lugnare och mer fokuserat sätt att kommunicera. Att förbereda, genomföra och avsluta samtal på rätt sätt kommer gagna alla parter och på sikt samhället i stort. Givetvis har man inte alltid möjlighet att följa alla ovanstående steg, men försök då att alltid vara förberedd på samtal om de ämnen du brinner för, ha t ex en “fusklapp” i din telefons anteckningar. Om ett samtal blir känslomässigt obekvämt - ta upp det omedelbart och avsluta alltid samtal så positivt som möjligt.
 
 

 
Gillar du det jag skriver? Skicka då gärna mina texter vidare i dina nätverk och om du vill/har möjlighet, donera gärna en slant till mig via Swish på nummer 0768969772. Tack på förhand! ♥
 
Vill du höra mig prata mer om min relation till cannabis kan ni göra det på EBUAT!
 

Mest lästa inläggen

Nelly Mathilda

Måndagsfilm! Inklusive ångest.

Jag gjorde den här lilla filmen i början av förra veckan eftersom jag bl...

Nelly Mathilda

Ett mindre gräsligt samtal om weed. - Hur man diskuterar cannabis utan att bli rökt.

Bilder: Pixabay.com Trots att bilden av cannabis har förändrats hastigt ...

Nelly Mathilda

Passar du i mallen?

Det finns så mycket jag vill göra om och skriva om, för det är mycket so...

Nelly Mathilda

Att tillföra samhällsnytta

Foto: Pixabay.com Idag skriver SR Ekot att det via tullens insatser gjor...

Blogg

Ursäkta, vad är klockan? PODDAGS SÅ KLART!

 

 Foto: Sebastian Svahn & Pixabay.com
 

 

Nu kan man ÄNTLIGEN lyssna på min underbara stämma i strax över 1½ timme, det ni! :D

Sebastian, som poddens värd heter, säger dock att det är någon form av kvalitet på det hela, så det kan säkert vara värt sin tid! Och nej, det är ingen röstförvrängning på avsnittet, det är vacker skånska som jag talar.

Jag pratar lite om mitt liv, det enorma politiska träsket vi måste vandra igenom för att få igenom en förändring när det kommer till narkotikalagstiftningen, självstigma, risksporter (ska vi förbjuda hästar?), att äta muffins i sömne, läser upp en enorm önskelista på framtida gäster och lite annat spännande!

 

Hoppas ni gillar både detta avsnitt och podden i sin helhet!

 
Och för er som letar efter mig på social media, så hittar ni mig här:
 

 
Gillar du det jag skriver? Skicka då gärna mina texter vidare i dina nätverk och om du vill/har möjlighet, donera gärna en slant till mig via Swish på nummer 0768969772. Tack på förhand! ♥
 
 

Mest omtyckta inläggen

Nelly Mathilda

Medicinsk cannabis godkänt i Sverige, SSRI underkänt i Danmark och vad säger egentligen forskningen om cannabis & psykisk ohälsa?

Foto: Pixabay.com När jag som bäst satt och skrev på den här texten nådd...

Nelly Mathilda

Ursäkta, vad är klockan? PODDAGS SÅ KLART!

Foto: Sebastian Svahn & Pixabay.com Nu kan man ÄNTLIGEN lyssna på min un...

Nelly Mathilda

En bra ursäkt att blogga!

Foto: Sebastian Svahn & Pixabay.com Den senaste veckan hade jag planer p...

Nelly Mathilda

Dubbeldiagnos blir dubbelfel.

- "Hej, hur går det för dig? Hur mår du?" - "Jag är ok. Sonen tog överdo...

Blogg

Du är bara en tyst siffra

 
Jag skulle vilja berätta en historia om ett dolt folk, men vet inte riktigt hur eller var jag ska börja. Vi hade kunnat prata om mannen som bor på landet för att ha råd att leva på sin sjukpenning, men inte har råd att tanka sin bil för att ta sig annorstädes. Hur han lider när han varken har råd med livsviktiga mediciner eller transporten till apoteket. Att orken att söka ytterligare hjälp verkligen inte finns och att han nu snabbt magrar av för att det helt enkelt inte finns tillräckligt med medel till allt som behövs för att leva i Sverige idag.

Eller småbarnsmamman som är både utbränd, utförsäkrad och utnyttjad av andra som gärna ger ansvar, men få befogenheter och ingen betalning. Andra som vägrar se att hon inte sliter och släpar mer än hon orkar för att det “är roligt”, utan för att hon inte vill leva på andras inkomst och att detta nyttjande är hennes enda inkomst.

Detta är inga påhittade karaktärer, utan riktiga människor som jag själv haft kontakt med. Vad som gör just dessa unika, är att de på olika sätt valt att berätta om sin situation för omvärlden. De allra flesta håller tyst, för allt du säger kan användas emot dig, hos socialen, på Arbetsförmedlingen, hos Försäkringskassan. Man vet aldrig när ens ord kommer vrängas till en nackdel.

Men jag har insett att det är i princip helt jävla omöjligt att förklara långvarig fattigdom för någon som inte genomlidit det själv. Speciellt i ett land där de flesta fått lära sig mantrat “Vi har det bra i Sverige” och myter såsom “Alla som vill ha hjälp/bostad/vård får det, om de VERKLIGEN vill och inte bara är lata” bubblar upp till ytan med ojämna mellanrum. Alltid med en insinuering om att det på något sätt finns folk som vill leva fattigt, på gatan och med galopperande sjukdom i sin kropp.

Och har du som jag en eller ett par för utomstående osynliga diagnoser, då är du genast misstänkt för fusk av allt, av vem som helst som känner sig myndig nog att lägga sig i ditt liv.
För det räcker inte att vara fattig, du ska helst inte åtnjuta bekvämligheter som ditt favoritschampo, medicinerna du behöver eller en allergenfri kost som håller dig på benen alla dagar i månaden. Är du inte lite väl petig med maten? Och vet du inte att storkok kan spara flera kronor i månaden? Köper du någonsin något extra, t ex julklappar för 100 kr, så kommer folk inte förstå hur illa det faktiskt påverkar ditt liv. För 100 kr är ju “ingenting”. Detta “ingenting” hade dock kunnat förse en person med värktabletter i upp till 3 månader, ett kilo kött eller nya underkläder. Behöver jag ens påpeka att januari inte direkt är “trosornas månad”?

Förutom att gemene man ger dig konstiga blickar och märkliga råd när du är en “ung pensionär” eller osynligt sjuk på annat vis, så får du kallt räkna med att diverse myndigheter gör djupdykningar i ditt privatliv när helst de känner för det, speciellt när du behöver lite extra hjälp att ta dig dit du vill. Och hur kan du ens ha en egen vilja när du är så sjuk att du inte kan jobba??? Detta misstänkliggörande och omyndigförklarande resulterar inte sällan i att folk som de facto behöver hjälp, drar sig för att be om den. Man vet helt enkelt aldrig vad som väntar, precis som med Forrest Gumps jävla chokladask av överraskningar.

Jag själv har för länge sedan släppt på en hel del principer och tigger med jämna mellanrum efter pengar, mat och annan form av hjälp. Men de allra flesta håller tyst. För det är inte helt okej att bara ta emot hjälp, ibland kräver folk att du redovisar i vilken riktning slantarna rullar, eller att du ska ha energi eller möjlighet att hjälpa samma person tillbaka med liknande. 
 
Det betyder inte att det är oproblematiskt för mig att be om hjälp, mitt psyke kraschar precis varje gång och jag isolerar mig ibland i flera veckor efteråt. För jag skäms fortfarande över att inte klara mig själv, jag som klarat mig själv sedan barnsben kan inte jobba. Och även om det är ett tag sedan jag blev fattig, så tror jag aldrig man riktigt vänjer sig vid att det är så.

Vissa ser ingen utväg alls. Och även om jag alltid har en underliggande depression på grund av min kroniska värk, extra djupa svackor och i dessa fantiserar om självmord, så är inte det min väg att gå. I alla fall inte än. Men många ser ingen annan utväg och de som lyckas stoppa sitt lidande på det här viset får helt enkelt kallt räkna med att bli kallad “fegis” efter sin död. Du kan helt enkelt inte vinna när du fastnat i det träsk som svensk sjuk- och fattigdom i kombination innebär.

Det finns massor av politiska lösningar som går att föreslå; medborgarlön, omfördelning av pengar på annat vis, bättre utbildningar till de som jobbar med människor i utanförskap och annat som ser jättebra ut på papper. Och i förlängningen håller jag med om att allt ovanstående borde införas. Men vad som är absolut viktigast att komma ihåg är att se alla individer som drunknar i ett hav av byråkrati, allt medan de som infört regelverken glatt mumsar i sig sitt fredagsmys och mumlar om omregleringar.

Jag hade turen att ha ett nätverk, ett jobb och en tydlig (skränig) röst redan innan allt gick åt helvete. Vänner som höll igenom när det var som värst, energi att ibland ringa de där livsnödvändiga samtalen och framförallt; människor som tror samt lyssnar på mig. För de allra flesta i min sits ser det inte ut så. Min önskan för framtiden är att fler tar sig tid att lyssna, när någon har något viktigt att berätta. Att man inte helt kallt förutsätter att personen inte tänkt på en enda lösning på sina problem eller att myndigheterna hjälper folk som de ska. Och om man kan, hjälper personen att få en röst i samtalet om dem själva.

Mest kommenterade inläggen

Nelly Mathilda

7 goda anledningar till att legalisera cannabis i Sverige

Som medicinsk användare kanske det klingar illa att skriva den här texte...

Nelly Mathilda

Du är bara en tyst siffra

Jag skulle vilja berätta en historia om ett dolt folk, men vet inte rikt...

Nelly Mathilda

Stunden ni väntat på! aka "Om Nelly Mathilda".

(Om du gillar det jag skriver och gör samt vill att jag ska kunna fortsä...