Blogg

Måndagsfilm! Inklusive ångest.


 

Jag gjorde den här lilla filmen i början av förra veckan eftersom jag blev så frustrerad av den research jag håller på med till artikeltexten som nämns i klippet. Kontrollsamhället. Där människor nöts ner till ingenting, med hjälp av fattigdom, diagnosförnekelse och diverse varianter av omyndigförklaring.

Försäkringskassan, framförallt, verkar inte förstå hur utmattning ser ut i vardagen eller att det drabbar de flesta kroniskt sjuka efter en längre tid av ekonomisk stress. Läkares bedömningar viftas bort av människor som saknar all form av medicinsk kompetens och i kläm hamnar den lilla människan som inte orkar kämpa, på grund av utmattningen…

Och till er som tror att ni har ert på det torra pga hur er nuvarande situation ser ut, har jag gjort en jämförelse mellan hur jag hade det innan jag blev sjukskriven och hur det ser ut idag. Jag har även försökt göra en jämförelse mellan svensk medellön samt Försäkringskassan högsta, respektive lägsta ersättning. Vi har fattiga i Sverige. Många av oss är fattiga för att systemet bestämt att det ska vara så, inte för att vi inte betalat skatt eller  “gjort rätt för oss”. De allra flesta klarar av att leva snålt under kortare perioder, men ju längre tid som går desto svårare blir det. Speciellt om man har extra utgifter i form av mediciner, sjukvård, specialkost, hemtjänst och allt annat som kostar när man drabbats av ohälsa. Att aldrig kunna spara, ha pengar till självrisker, sjukvård, mediciner, mat och andra nödvändigheter är vardag för alldeles för många i vårt land.

Min situation

2004 (Innan sjukskrivning)

Årsinkomst: ca. 300 000 SEK

Hyra per år: ca. 44 400 SEK


2017 (Samma lägenhet, sjukersättning baserad på SGI)

Årsinkomst: ca. 155 000 SEK

Hyra per år: ca. 86 400 SEK


Min hyra har alltså nästan dubblats, samtidigt som min inkomst halverats. Detta är inte ovanligt efter en längre tid som “pensionär”, eftersom sjukersättningen inte utvecklas på samma sätt som löner och saker som hyra, lånevillkor etc.

Men om man tjänar jättemycket mer pengar så är det väl lugnt, kanske du tänker?

Men nej, det finns ett tak för hur mycket man är värd som sjukling och det landar på maximalt 714 SEK per kalenderdag vid 80% av lön. Vilket blir en månadslön på 21 420 kr, innan skatt. En svensk medellön ligger på ca 28-32 000 SEK (Enligt SCB/CNN) medianlönen är givetvis ett par tusenlappar lägre, vilket ändå betyder att även om du befinner dig i mittfåran ekonomiskt, så kommer du få väldigt mycket mindre pengar om du skulle ha oturen att bli sjuk.

Vi har det inte bra i Sverige. Det är en seglivad myt. Vi har dock en väldigt tjusig och blank yta som förblindar allmänheten och lär den att ignorera de som desperat skriker på hjälp.

Vi betalar en av världens högsta skatter, men vad får vi egentligen tillbaka? Och var tar egentligen pengarna vägen? Dessa frågor kommer jag diskutera och i vissa fall ge svar på i min text om kontrollsamhället. Tills dess, ta hand om varandra där ute! ♥

 


 


Gillar du det jag skriver? Skicka då gärna mina texter vidare i dina nätverk och om du vill/har möjlighet, donera gärna en slant till mig via Swish på nummer 0768969772. Tack på förhand! ♥



 

Mest lästa inläggen

Nelly Mathilda

Måndagsfilm! Inklusive ångest.

Jag gjorde den här lilla filmen i början av förra veckan eftersom jag bl...

Nelly Mathilda

Ett mindre gräsligt samtal om weed. - Hur man diskuterar cannabis utan att bli rökt.

Bilder: Pixabay.com Trots att bilden av cannabis har förändrats hastigt ...

Nelly Mathilda

Passar du i mallen?

Det finns så mycket jag vill göra om och skriva om, för det är mycket so...

Nelly Mathilda

Att tillföra samhällsnytta

Foto: Pixabay.com Idag skriver SR Ekot att det via tullens insatser gjor...

Blogg

Ett mindre gräsligt samtal om weed. - Hur man diskuterar cannabis utan att bli rökt.

Bilder: Pixabay.com 

 
 

Trots att bilden av cannabis har förändrats hastigt världen över, med legaliseringar i USA, Kanada och vissa EU-länder, så är det fortfarande ett känsligt ämne som kan vara svårt att prata om här i Sverige. Oavsett om det är med en närstående eller i en mer offentlig roll.
Jag tänkte därför dela med mig av en guide i tre steg som gjort mig till en bättre kommunikatör och på så vis hjälpt mig få fram budskap på ett bättre sätt. Guiden är indelad i Förberedelser, Genomförande och Avslut, som var och en har tre delmoment. Den här guiden syftar till talade samtal, men går givetvis att anpassa både till chat och kommentarsfält på social media samt framträdande inför publik.


Förberedelser

  1. Boka tid för samtalet.
    Det kanske låter överdrivet, men kan eliminera många invanda mönster och svar, samtidigt känner samtalspartnern sig inte “attackerad med propaganda”. (och om vi ska vara ärliga, hur många samtal på krogen har faktiskt lett någonvart i den här frågan?).
    Var även noga med att tydligt förklara vad det är du vill prata om. “Cannabis” är ett väldigt stort och känslomässigt laddat ämne, så försök att vara mer specifik. Exempel på detta är: “Varför jag anser att det är viktigt att legalisera cannabis”, “Cannabis medicinska egenskaper” eller “Min relation till cannabis”.
    Välj en lugn plats där båda känner sig trygga och avvara i alla fall 2 timmar för samtalet.

  2. Material.
    Skriv ner stödord och meningar, kanske även en dagordning med de tre viktigaste punkterna att prata kring. Annars är det lätt att samtalet “flyter ut” och alla inblandade går ifrån mötet lätt konfunderade om vad som egentligen sagts. Ta med en dator eller surfplatta där du sparat dina favoritlänkar som bokmärken och som kan agera uppslagsverk när osäkerheter uppstår, eller skriv ut material du vill dela med dig av och ta med. Meddela den du ska prata med om att du kommer göra dessa förberedelser, så att den andra får samma chans till förberedelse.

  3. Näring.
    Förbered och bjud på en trevlig fika, fråga gärna den du ska prata med vad hen önskar. Att prata om känslosamma ämnen kan vara både stressande och utmattande, att ta en liten paus någonstans mitt i samtalet för reflektion och påfyllning av bränsle är en god idé.


Genomför samtalet

  1. Var ödmjuk!
    Gå in i samtalet med ett öppet sinne, ha som mål att lära dig något nytt snarare än att “vinna poäng” i samtalet. Ödmjukhet når man ganska långt med!

  2. Undvik personangrepp.
    Det kan verka självklart för de flesta, men ändå slinker det ut en och annan gliring som i de allra flesta fall infekterar samtalet så pass mycket att det lätt eskalerar till en “pajkastartävling”, och ingen vinner. Om den du pratar med säger något sårande så uppmärksamma detta, berätta att du blir ledsen och varför. Det samma gäller om du själv skulle slänga ur dig något elakt, be om ursäkt och uppmärksamma din samtalspartners känslor.  

  3. Lär känna den du talar med.
    Även om det är någon närstående du tänkt prata med kan det vara bra att lära känna personen. Lättaste sättet att göra det är att be personen prata fritt om sina åsikter och ställningstaganden. Ställ, gärna ovanliga och mer öppna, frågor och LYSSNA på svaret. Skriv gärna ner dessa frågor under samtalets gång och kontentan av svaret. Pratar den du samtalar med när du kommer på den perfekta frågan? Skriv då ner och ställ den vid ett mer passande tillfälle istället för att avbryta!

    När man diskuterar infekterade och svåra frågor som cannabis är det lätt att tillskriva varandra åsikter som den andre inte alls har. Vad säger personen egentligen? Vari ligger dennes oro? Vad kommer informationen ifrån, har du kanske missat någon forskningsrapport eller lagändring?

Avsluta 

  1. Håll tiden.
    Försök hålla en tidsram på 2-3 timmar som max, annars blir det lätt alldeles för mycket information och intryck för att komma ihåg kontentan. Börja runda av en halvtimme innan den tid ni bestämt tar slut.

  2. Slutsatser.
    Vad har ni gemensamt kommit fram till? Har ni enats om något ni tidigare varit oense om? Är ni båda nöjda med samtalet, eller tyckte någon av er att det saknats bitar?
    Ni väljer givetvis själv vilka frågor som är lämpliga att ställa utifrån vilket ämne som valts. Viktigast är att ni båda skriver ner både frågor och svar så att det blir mer tydligt vad ni gjort samt att det varit viktigt.

  3. Nytt möte?
    Vill ni prata mer om saken så är det en god idé att boka in en ny fika redan nu. Kanske behöver ni båda läsa igenom något längre innan ni kan fortsätta, avtala då en tid lite längre fram än ni tänkt att det tar, det kommer alltid oförutsedda saker i vägen. Var försiktig med att sätta tiden så långt fram att ni hinner glömma vad ni pratat om.

Ämnet cannabis kommer vara ett infekterat ämne att diskutera en lång tid framöver, men tillsammans kan vi göra att stigma, myter och konflikter minskar betydligt snabbare.

Nyckeln till detta är till stor del ett tydligare, lugnare och mer fokuserat sätt att kommunicera. Att förbereda, genomföra och avsluta samtal på rätt sätt kommer gagna alla parter och på sikt samhället i stort. Givetvis har man inte alltid möjlighet att följa alla ovanstående steg, men försök då att alltid vara förberedd på samtal om de ämnen du brinner för, ha t ex en “fusklapp” i din telefons anteckningar. Om ett samtal blir känslomässigt obekvämt - ta upp det omedelbart och avsluta alltid samtal så positivt som möjligt.
 
 

 
Gillar du det jag skriver? Skicka då gärna mina texter vidare i dina nätverk och om du vill/har möjlighet, donera gärna en slant till mig via Swish på nummer 0768969772. Tack på förhand! ♥
 
Vill du höra mig prata mer om min relation till cannabis kan ni göra det på EBUAT!
 

Mest omtyckta inläggen

Nelly Mathilda

Medicinsk cannabis godkänt i Sverige, SSRI underkänt i Danmark och vad säger egentligen forskningen om cannabis & psykisk ohälsa?

Foto: Pixabay.com När jag som bäst satt och skrev på den här texten nådd...

Nelly Mathilda

Ursäkta, vad är klockan? PODDAGS SÅ KLART!

Foto: Sebastian Svahn & Pixabay.com Nu kan man ÄNTLIGEN lyssna på min un...

Nelly Mathilda

En bra ursäkt att blogga!

Foto: Sebastian Svahn & Pixabay.com Den senaste veckan hade jag planer p...

Nelly Mathilda

Dubbeldiagnos blir dubbelfel.

- "Hej, hur går det för dig? Hur mår du?" - "Jag är ok. Sonen tog överdo...

Blogg

Passar du i mallen?

 
 

Det finns så mycket jag vill göra om och skriva om, för det är mycket som är fel här i vårt land. Problemet är bara att mycket av dessa fel drabbar mig personligen och en hel del människor i min närhet. Jag tror t ex att mitt Facebook-flöde ser helt annorlunda ut jämfört med gemene mans. Varje dag är där en ny historia som gör att hjärtat brister, varje dag. Vardag som helgdag. Utan stopp. Riktigt sjuka människor som blir utförsäkrade, felbehandlade i/ignorerade av vården/skolan/jobbet, vräkta och inte sällan är det en kombination av det mesta som gör livet jobbigt. Och eftersom jag själv lever i en soppa av fattigdom, kvävande regelverk och mina sjukdomar som bland annat gör mig väldigt trött, orkar jag inte alltid diskutera dessa problem på den nivå som faktiskt behövs. Men det måste sägas om igen; vi HAR riktigt fattiga människor i det här landet, många av dem lider av ohälsa. Och jag måste tyvärr även påpeka att långvarig fattigdom i kombination med sjukdom är inte alls samma sak som att vara student och leva på nudlar under terminerna för att ha råd att festa.

Jag personligen kan budgetera sönder mig, det finns ändå aldrig tillräckligt med pengar för att kunna “varva ner på helgen” och bara “chilla framför en film”. Hjärnans funderingar om hur nästa dags mat ska uppenbara sig, pockar ständigt på uppmärksamhet. Och har jag råd att äta en extra värktablett idag, eller måste det vänta till imorgon? Den senaste tiden har jag t ex ignorerat att jag faktiskt behöver mina D-vitamindroppar, för de är alldeles för dyra att lösa ut nu när min högkostnadsperiod har gått ut, igen. Jag hinner liksom inte riktigt komma upp i någon rabatt förrän det hela börjar om igen. Har också ignorerat att hålla min kost i schack under en längre tid, för jag har varken energi att laga eller råd att köpa den mat och de tillskott jag behöver för att hamna på en nivå där min hälsa kan räknas som “okej”.

Och helgerna är inget jag ser fram emot. För på vardagar är det lättare att lösa problem, hitta pengar/mat/prylar och ringa viktiga samtal, men cirka efter lunchtid på fredagar står det mesta helt stilla. Nu är det ju helg! WOHO! Men när alla andra lommar iväg till AW eller hem till fredagsmyset, börjar ofta paniken stiga inom mig… Idag har jag till exempel ingen aning om hur jag ska ha råd att både hämta ut medicinerna jag behöver OCH äta alla dagar fram till måndag när min sjukersättning kommer.

Nå, för att visa på ett faktiskt problem i detta självömkande ältande så vill jag berätta om hur det är att gå i kommunens koppel. Jag har, sedan några år tillbaka, fått beviljat hjälp av en sk. God Man när det gäller att betala mina boendekostnader. Det är ett ganska litet, men för mig nödvändigt uppdrag, som denne sköter. Detta för att det ibland blir så jobbigt för mig att betala räkningar, att jag helt enkelt låter bli. Och för många år sedan slutade jag helt sonika att betala hyran under en längre tid, dels för att jag inte hade råd, då ingen betalade ut sjuklön/ersättning under ett par månader, dels för att jag var alldeles för utmattad för att göra något åt det hela. Och på grund av detta är det numera ett krav från min hyresvärd att någon annan är ansvarig för mina hyresavier och betalningen av dessa. Så långt är allt okej. Det är ett rimligt krav för min del, jag har ju trots allt misskött min sida av kontraktet.

Nu börjar dock det trixiga! En God Man är inte en gratis insats och dessa har rätt till arvode baserat på uppdragets omfattning. I mitt fall betyder det att jag ska betala ersättning till min GM på ungefär 5200 kr/år, vilket i runda slängar blir 430 kr/månad. Inte så himla mycket, kan man tycka, men enligt kommunen ligger jag redan på minus 318 kr i avgiftsutrymme när det kommer till hemtjänst (som egentligen kostar 515 kr/mån) och då har de dessutom räknat på en gammal hyreskostnad som idag är nästan 200 kr högre varje månad. Så i realiteten ligger jag minus 500 kr, enligt kommunen. Men på andra sidan kommunen räknar man annorlunda, så när jag ansökt om att få min GMs arvode betalt, av kommunen, får jag avslag. För jag är helt enkelt “för rik” enligt den avdelningen. Och nej, det spelar ingen roll att påpeka att man på den andra avdelningen anser mig vara för fattig för att betala en liknande avgift. Hur är det ens möjligt? Hur kan två avdelningar inom socialtjänsten ha så olika schabloner när det gäller nödvändiga insatser? Jag vet faktiskt inte. Alla offentliga instanser verkar räkna olika och tittar men sedan på näringslivets krav på kreditvärdighet hittar man ytterligare modeller, som har väldigt lite med Socialtjänstens summor att göra.

Detta gör t ex att det blir väldigt svårt för mig att flytta, inte minst om jag vill ha ett vitt förstahandskontrakt. Och jag lovar att jag har försökt flytta, men jag fick inte ens hyra ett hus i skogen som stank kattpiss, pga mina gamla betalningsanmärkningar, trots att hyran var hälften av det jag har idag. Att köpa ett hus med full belåning i en mindre attraktiv kommun än Malmö hade också gett en betydligt lägre boendekostnad, men om vi bortser från hindret som mina anmärkningar utgör, så får jag inte ta bolån så länge jag har God Man. Vilket för mig är ett mysterium eftersom det ger en högre garanti för att lånet faktiskt blir betalt. Men det kan vi spekulera i en annan gång! Jag kan helt enkelt inte flytta om inte ett mindre mirakel inträffar.

Nu sitter jag här igen, på en jävla fredag och är bitter över hur trasigt allting är och att ingen verkar vilja diskutera saken. Och som vanligt kommer jag få någon spydig kommentar som insinuerar att jag borde skämmas för att jag ber om pengar för att klara av mitt liv. Men det tänker jag faktiskt inte göra. Jag är fattig. Flera människor är fattiga. Många av oss är sjuka också. Men vi är de som får minst hjälp av samhället, för att alla tror/tycker att det är någon annans ansvar att hjälpa.

Så detta är en vädjan till alla som läser detta: Om någon ber om hjälp, ignorera det inte, förminska inte problemet, gör det inte svårare genom orimliga krav, utan bara hjälp till så gott du kan. För jag har märkt att väldigt få som verkligen behöver hjälp vågar be om det, så om man nått den punkt där man yttrar orden “kan du hjälpa mig?”, så har det säkert krävt massor av mod och energi att ta sig dit. Eller desperation. Och alla kan hjälpa på något vis. Om du, precis som jag, inte är byggd av penningar kan du alltid vara generös med din tid eller kunskap. Att ha någon som faktiskt lyssnar på vad man har att säga kan vara väldigt avlastande för många. Ta hand om varandra helt enkelt. Vän som okänd. Alla vinner på det.

 

Hoppas ni alla får en trevlig helg! ♥

 



Gillar du det jag skriver? Skicka då gärna mina texter vidare i dina nätverk och om du vill/har möjlighet, donera gärna en slant till mig via Swish på nummer 0768969772. Tack på förhand! ♥

Mest kommenterade inläggen

Nelly Mathilda

7 goda anledningar till att legalisera cannabis i Sverige

Som medicinsk användare kanske det klingar illa att skriva den här texte...

Nelly Mathilda

Du är bara en tyst siffra

Jag skulle vilja berätta en historia om ett dolt folk, men vet inte rikt...

Nelly Mathilda

Stunden ni väntat på! aka "Om Nelly Mathilda".

(Om du gillar det jag skriver och gör samt vill att jag ska kunna fortsä...